Spenderade kvällen med Emil i hans garage. Men nu ligger jag äntligen i sängen. GODNATT!

Sanningen svider ibland.
Jag insåg de precis. Jag vet varken ut eller in längre. Mitt hjärta är krossat och ska jag vara helt ärligt tror jag aldrig de kommer vara helt igen. Jag är ett vrak. Ett skal som går runt och visar oäkta känslor så ingen ska reagera. Så jag inte drar ner någon annan. Ett bevis på att jag fortfarande lever är för att jag fortfarande kan känna smärtan som han lämna efter sig. Jag är inte okej och jag tror inte jag kommer vara de någonsin.

Fryser är trött och vill bara hem. Tur att de bara är 2 lektioner kvar! :)