Vakna upp med världens ongest över gårdagen. Bröt totalt ihop på bilträffen när jag såg E. Så jag börja typ stört böla när jag vakna. Låg kvar i sängen till sent på eftermiddagen då jag fick orken till att börja plugga till idrotts- teori provet jag har imorgon. Plugga kanske i 40 minuter sen hörd en väldigt nära vän av sig och sa att han höll på och bryta ihop och att han inte hade en jävla aning om vad han skulle göra. Jag kläde då på mig och efter en kvart hämtade han mig.
För en 20 minuter kom jag hem.. Så i ungefär 5 och en halv timme har vi pratat och gråtit och snorat och haft oss. Men vet ni vad tack vare de så mår jag faktiskt någorlunda bra.. Nu vet jag iallafall att han tänker fortsätta kämpa vilke har varit min stör rädsla, att han bara ska ge upp och att jag hade vart tvungen och gå på ennu en ny begravning.

Men nu väntar sängen och jag hoppas eran helg har varit bra. GODNATT!

Bild från bilträffen igår!